


Klubb FFGG
Att vara ensam utan att vilja vara det är hemskt. Jag tror vi alla vill dela upplevelser med andra. Ha något gemensamt som förenar oss. Det kan vara väldigt många som delar samma grej, som till exempel kärleken till en artist som Justin Bieber eller ett fotbollslag som FC Barcelona, eller något som bara några få är överens om. Som att aliens finns och snart kommer att landa i ett litet samhälle strax utanför Jönköping.
Jag var sju år och tillsammans med två kompisar helt uppslukad av rymdgubbar, UFO’n och universum. Så vi bildade en klubb. Rymdklubben. I vår klubb handlade allt om besökare från andra planeter. Vi bläddrade i böcker och serietidningar om rymden, superhjältar och flygande tefat. Vi ritade rymdvarelser. Hittade på egna historier om rymdvarelser. Vi pluggade solsystem, galaxer och raketer. En natt bestämde vi oss till och med för att övervaka en kulle där vi var helt övertygade om att ett UFO skulle landa.
Vi turades om att vila, medan en hade vakten och satt med kikare i fönstret och spanade mot de mörka gransilhuetterna på höjden en bit bort.
Det dök tyvärr inte upp något UFO den gången. I alla fall inte innan klockan tolv, och sedan orkade vi inte hålla ögonen öppna längre. Men jag minns spänningen och glädjen av att ha den här klubben där vi var överens om att det kunde hända.
Kanske är det en av anledningarna till att jag valde att skriva om en klubb när jag hittade på böckerna om Föreningen För Goda Gärningar. Jag har fortsatt bilda många klubbar genom åren, och jag hoppas att alla där ute får chansen att göra det samma. För att göra saker tillsammans är det bästa.
Peter Arrhenius