Blyg och envis före detta elitidrottsman som sadlat om till sagofarbror. Och blivit av med sin blyghet. Började skriva böcker omkring 1990 och höll på i drygt fem år med den första boken, fantasyhistorien En krigares hjärta. (Envishet.) Sedan har det bara ramlat på, nästan av sig själv.

Niklas sätter sig vid datorn och så ramlar historierna ut. Ibland under tvång, men oftast med stor glädje.

Niklas har skrivit ett antal fantasyböcker och sex historiska romaner. Hösten 2008 kom en ungdomsbok om basket som heter Ingen rädsla.

Han bor i Abrahamsberg utanför Stockholm, med hustru, två barn och katt. Han skriver hela dagarna, tills resten av familjen kommer hem, och han känner sig otroligt priviligierad som får hålla på med det han tycker allra bäst om att göra.

1. Hur blir man av med blyghet?
Genom att sluta undvika saker man inbillar sig att man inte vågar. Tog mig 35 år att fatta det och nu är min blyghet borta, men jag flydde i onödigt många år. Och missade en massa roligt!
 
2. Går det att skriva böcker utan talang?
Jajamen, titta bara på mig. Men man måste vara envis, läsa en massa böcker och vara beredd att skriva om. Jag vet alltså hur jag vill att en text ska låta, men orden kommer aldrig ut i rätt ordning från början. Det tar mig låååång tid att få det att låta bra. Men eftersom jag har en sjukdom som kallas envishet brukar det lösa sig.
 
3. Går det att skriva böcker utan envishet?
Nej. En text är aldrig färdig efter första genomskrivningen. Ju mer man skriver om desto bättre blir det. Gäller faktiskt också för de som har talang.
 
4. Vad är roligast att skriva - fantasy, historiska romaner eller böcker om ungdomsliv?
Det spelar faktiskt ingen roll. Det roliga är en bra idé. Kan jag bara hitta en sådan skriver jag glatt om vad som helst.
 
5. Vad är roligast - basket eller att skriva?
Om jag gjorde något bra på basketplanen jublade de på läktaren på en gång. Den kicken är inte så dum. Om jag skriver en bra bok kan det ta ett år innan jag får veta det. Dessutom är jag fortfarande barnsligt förtjust i att idrotta, även om det idag blir squash och badminton, pressa min kropp och se vad jag kan hitta på. Men det finns en enorm glädje i att sitta i lugn och ro och berätta en historia som griper tag i mig, en glädje som varar längre idrottsglädjens ögonblick. Dessbättre har jag inte behövt välja. Jag hinner med både ock.