1.  Finns det en orsak till varför du ofta skriver om udda/utstötta/mobbade personer i dina böcker?

Svar: Alla människor tänker ibland: Jag är inte som de andra. Men det finns olika sorters utanförskap, dels ett som är självvalt och spännande, människor som vi visa att de är annorlunda, fria, outsiders, och dels ett som är mycket tristare och klibbigare, vi som inte riktigt vet hur man gör, som inte fattar hur alla andra kan prata så lätt med varandra och skratta så där enkelt. Det är det där utanförskapet jag vill skriva om. Och jag tror att de flesta av oss kan känna det i vissa situationer, och att många känner skam inför det.

2. Varför brukar personerna i dina böcker komma tillbaka? Alltså att de liksom dyker upp i varandras böcker?

 Svar: Det är bara en liten lek jag håller på med. En liten hälsning till mina bästa läsare som känner igen olika karaktärer från böckerna de läst tidigare. (Och för de andra läsarna spelar det ingen roll) Och dessutom vill jag själv förstås träffa vissa av mina karaktärer igen. Och nu har jag skrivit min sista ungdomsroman, och då har jag samlat nästan alla personer jag skrivit om tidigare i samma bok, och den heter Absolut Per Nilsson  The Very Best of. (kom 2009)

3. Varför dyker du själv upp i dina böcker?

 Svar: Av olika anledningar. Ett exempel. Hannah i Ett annat sätt att vara ung möter en skum typ som kallar sig Per Nosslin, och inser mot slutet vad som händer om man läser det efternamnet baklänges. Hon vet att det finns en författare som heter Per Nilsson, hon har läst böcker av honom. Och hon tänker: "Vem tror han att han är? En Gud som kan styra mitt liv? Eller en duktig magister som tror att han ska lära mig viktiga saker? Eller är han bara snuskgubbe som står och kikar in i min lägenhet om kvällarna?"
 Och det är just frågan: Vad är en författare? I förhållande till sina läsare, men också i förhållande till sina karaktärer. För just i den där boken tar Hannah liksom makten och ändrar det slut författaren tjatat om ska komma. Så om författaren är en skapande gud så är han i alla fall inte en allsmäktig gud.
 I andra böcker stiger jag in av andra anledningar.

4. Varför berättar du så lite om hur dina personer ser ut? Och i Anarkai berättar du inte att Johan sitter i rullstol förrän mot slutet.

Svar: Jag är inte så intresserad av utsidan, mer av insidan, tror jag. Tankarna och känslorna. I Anarkai är ju Johan jag-berättare, då är det väldigt enkelt att gömma sig inuti det där "jaget" och låta bli att avslöja saker. Anarkai själv säger ju så här: "Världen är en scen där vi spelar teater, du kan välja dina roller själv och sedan spela dem så bra som möjligt." Men Johan vet att han inte kan välja sina roller. Alla som ser honom tänker: Synd om honom som sitter i rullstol. Och Johan hatar att drabbas av medlidande. Så jag låter läsaren lära känna honom utan att berätta att han sitter i rullstol.

5. Får man skriva precis hur man vill när man är författare, i Solprinsen till exempel använder du ju inte stor bokstav eller punkter eller komman eller frågetecken eller talstreck eller styckeindelning.

Svar: Ja.