Ulf har skrivit sisådär 130 böcker. Han vet inte så noga och ingen orkar räkna.
Numera bor han i Stockholm med sambon Lotta Olsson och sonen Fredrik. Men han har bott i Helsingborg och i en ostfabrik i Stanford, Sydafrika. Det var där han skrev boken Ost till alla möss.
Ulf har skrivit böcker på heltid i minst 25 år och på deltid i ytterligare tio. Har också jobbat som lärare, bibliotekarie, journalist och dramatiker.
1. Finns det något särskilt ställe där man hittar bra idéer?
Jag tror man ska vara på ett ställe där man känner sig trygg och lugn och vågar ta risker. Och så tror jag att man ska vara ensam och prata lite högt för sig själv...
2. Var exakt sitter du när du hittar på och skriver?
Jag ligger i sängen. Allra bäst går det när jag druckit kaffe på morgonen och kryper tillbaka under täcket. Helst ska de andra i familjen vara ute en sväng, så jag kan prata högt, för det blir tramsiga saker jag säger innan jag hittat fram till något bra. Och sen springer jag upp till datorn!
3. Hur "bygger man ihop" en människa som man ska ha i sin bok?
Jo, jag plockar utseende och egenskaper från många olika verkliga personer. Jag tar ansiktet från en jag känner, att han är liten till växten från en annan, smartheten från mitt eget barn, slagfärdigheten från min fru och rädslan från mig själv. Man får faktiskt lov att ljuga och hitta på!
4. Vad får man göra för saker när man är författare - förutom att skriva förstås.
Förutom att tänka och ligga på sängen och skriva på datorn, så går jag ut och äter lunch med min redaktör, åker till en skola och pratar med en klass, letar efter en byggkran i verkligheten och på nätet (behöver veta till en bok), ser om jag kan hitta en gråsugga och läser i olika böcker (behöver veta till ett tv-program), blir intervjuad i radio, får resa till Kambodja och prata med deras författare, letar ännu mer efter en gråsugga men hittar ingen, får vara med i Bolibompa och berätta om gråsuggan som bara är en liten jordklump...
5. Är det jobbigt och stå och prata för många lärare eller andra människor?
Ja, jag har varit jätterädd för det. Men nu har jag lärt mig att tänka att jag inte är någon expert och jag behöver inte föreställa någon duktig elev. Jag är bara mig själv och om jag säger något dumt så får jag göra det, om jag börjar skratta så får jag göra det, och om jag behöver gå på toaletten mitt under föredraget, så får jag göra det också. Och då behöver man inte vara rädd längre.