Johan Egerkrans om väsen:
– Att träffa en drake vore rätt jobbigt.
När började du intressera dig för väsen?
– Det beror hur man ser på det. Jag var jätteintresserad av väsen när jag var liten, såklart, framförallt nordisk mytologi, och grekisk. Men där gillade jag mer det mytologiska, själva berättelserna. Och så gillade jag troll och älvor och sånt också.
– Jag började med rollspel när var 10–11, och då var det väldigt mycket vättar och troll. Sedan kom Tolkien (Sagan om ringen) och det var väl här som jag verkligen blev intresserad av väsen. Var kommer de ifrån, dvärgarna och alverna och allt vad det är.
– Sedan dess har det bara växt och växt. Det roligaste med rollspelen var alla böcker med varelser och monster, att sitta och läsa om alla vidunder och deras krafter. Min bok Väsen är ju väldigt mycket som en sådan rollspelsbok – och nu ska det bli ett rollspel också. Så nu har det gått varvet runt!
Var det vanligare med väsen förr i tiden?
– Nej, det skulle jag inte vilja säga. Det beror ju lite på hur man ser på det, men folktro finns ju hela tiden. Nu i den moderna folktron dyker det ju till exempel upp väsen som Slenderman eller de där gråa aliens som kidnappar människor. De är rätt lika troll – de kommer från en annan värld fast de lever vid sidan av oss och påminner om oss, de vill gärna röva bort människor. Det är precis samma motiv.
– Det finns massor av moderna väsen, som zombies. Idag tror vi på vampyrer, spöken har folk trott på i alla tider... En annan typ kan vara seriemördare. De finns ju, men sättet vi berättar om dem på är samma som om väsen förr i tiden.
Vilket väsen skulle du helst vilja träffa? Och vilket undviker du helst?
– Hmm… det där känns som en fråga som jag borde ha ett svar på. Men jag brukar få frågan om favoritväsen, och då brukar jag svara Nattramnen. Det är en gengångare efter en syndare eller ett ofött barn som ser ut som en korp. Den är favoriten för att jag gillar korpar.
– Men skulle jag träffa någon väljer jag nog en vätte. De är ju inte sådär väldigt farliga.
– Och jag undviker nog alla väsen om de vaknat på fel sida. Men en gast skulle man ju inte vilja springa på sådär jättegärna. Och en drake vore väl också rätt jobbigt.
I din bok Väsen framför du tackar du (för säkerhets skull) ”allt oknytt och skrömt i vårt avlånga land”. Boken blev ju en jättesuccé – har du rent av fått hjälp?
– Ja… de verkar ge tummen upp! Det försvinner inte en massa pennor hela tiden, så hoppas de, över lag, är positiva.