Intervju med Kerstin Lundberg Hahn

Varför blev du författare?
Jag har alltid skrivit och i mitt yrke som lärare var jag med i ett läromedelsprojekt. När jag såg en annons om en barnbokstävling som förlaget Rabén & Sjögren hade 1999 tog jag upp skrivandet igen och under sommaren 1999 skrev jag Kajsa och fågeltjuvarna och vann hela tävlingen. Från början hade jag inte tänkt skriva ungdomsböcker, men tack vare tävlingen blev det så.

Hur kommer du på vad du ska skriva om?
Ofta är det något jag ser, upplever eller hör talas om som sätter igång mig. Jag brukar kalla det ett idéfrö. Det där idéfröet kan till exempel handla om hur en mobbare känner sig senare i livet och om man verkligen kan glömma bort ifall man gjort något riktigt dumt. Sedan jobbar jag och skriver för att se om fröet kan växa till en tydlig idé med personer, miljö och ungefär vad som skulle kunna hända.

Och det är berättelsen jag vill berätta som avgör vilken sorts bok det blir; deckare, spökhistoria eller något helt annat.

Berätta om en person i någon av dina böcker
Tjejen i min bok Skuggan i väggen kan jag berätta lite om. Micke, eller Mikaela, är i elva-tolvårsåldern och bor ensam med sin mamma. Micke har flyttat många gånger under sin uppväxt och därför har hon ingen bästis och inga långvariga kompisar. Kanske på grund av att hon är en ensam tjej har hon vant sig vid att vara iakttagande och ser saker som andra inte lägger märke till. Micke är en tjej som funderar mycket och som är rädd för att hon har ärvt pappans oförmåga att binda sig. Hon känner sig som en flyttfågel.

Vilka miljöer utspelar sig dina böcker i?
Jag är själv uppvuxen i Västerbotten och hämtar ibland inspiration där. Till exempel i en av böckerna om Kajsa och Johan, och Skuggan i väggen utspelar sig i Norrlands inland någonstans. 

Den andra serien deckare utspelar sig däremot i stadsmiljö och där har jag hämtat mycket inspiration från stadsdelen Majorna i Göteborg. Jag går omkring i miljön och tänker ut var saker och ting ska hända. Sedan döper jag om alla platser i böckerna, som till exempel Gråberget som får heta Grönberget och café Marmelad blir café Syltkakan.

Vad är det roligaste med att skriva böcker?
När jag känner att historien bär och när personerna i boken börjar kännas så verkliga att jag inte vill släppa dem.

Vad gör du om du kör fast i skrivandet?
Jag tar en paus, går en promenad eller ger mig ut och cyklar. Det händer att jag fortsätter skriva också och förr eller senare lossnar det igen, men då måste jag ofta stryka ganska mycket efteråt.

Vad gör du när du inte skriver böcker?
Jag gör jättemycket författarbesök och håller skrivarverkstäder och kurser för både vuxna och barn. På fritiden är jag med familjen, fixar god mat, kollar på film. Jag är rätt bra på att lata mig.

Har du något råd till den som vill bli författare?
Läs! Och skriv sådant du tycker om att läsa. Det ska vara roligt att skriva.

Vad läste du själv när du var liten?
Jag läste allt. Serietidningar, spänningslitteratur som Tvillingdeckarna, Fem-böckerna och Agatha Christie. Allt av Astrid Lindgren. En av favoriterna, som jag läst flera gånger både som barn och som vuxen, är Mio min Mioav just Astrid Lindgren.

Kerstins skräckroman Barnkolonin är riktigt riktigt läskig! Här läser hon själv ur boken. Känsliga personer varnas