Intervju med Sofia Falkenhem

I ett arbetsrum i det som en gång var en biograf på det gamla militärområdet Kviberg i Göteborg sitter Sofia Falkenhem framför ett ritbord. På väggen framför henne hänger skisser och bilder av kända figurer från böcker hon illustrerat. Just nu ritar hon det som ska bli den tredje delen i serien Monstret Frank.

– Jag tänkte först att jag skulle bli trädgårdsmästare. Sedan blev jag serietecknare istället. Det här med att illustrera andras böcker började med att någon som hörde av sig och behövde bilder till en bok som aldrig blev av. Men sedan blev det Kalle Skavank. Jag tycker det är roligt att berätta i bilder. Jag vill inte bara skapa fina bilder. Jag är hungrig på själva berättelsen. Om vi talar om serier som konstform, så finns det ingen annan konstform som talar så direkt till mig, säger hon.

Monster och häxor

Kalle Skavank och Dilsas deckarmysterier i Stockholms södra förorter har varit en del av Sofias vardag i flera år. Men i år har hon också klivit in i monstrens värld. Den första boken i Monstret Frank-serien Monstret i natten kom ut tidigare i år och del två i september.

– Det är första jobbet med riktiga monster. Jag har alltid tyckt det är roligt med monster. När jag var liten ville jag bli häxa och älskade att titta på TV-serien Familjen Addams. Självklart ville jag vara Mortica Addams. För mig känns det tryggt att kunna visa att något som verkar farligt och lite läskigt inte behöver vara det.

Sofia läser också gärna om häxor. Genom åren har hon läst böcker som Häxtävlingen av Eva Ibbotson och Roald Dahls Häxorna.

– I Häxtävlingen identifierade jag mig mycket med Belladonna. Hon är en vit häxa som utövar god magi. Fast hon vill också kunna svart magi och vara ondskefull ibland, berättar Sofia.

Ett skådespel

Kampen mellan det goda och det onda är inte alltid så enkel. Den är sällan svart eller vit. Ibland blir det helt enkelt inte som man har tänkt sig. I den tredje boken om Frank och hans monsterkompisar har människornas rädsla spridit sig. Böcker om monster förbjuds och biblioteken rensas från farliga texter. Folk ger sig ut på gatorna för att jaga monster. Plötsligt är det människorna som blivit läskiga. Franks drömmar om att de två världarna ska mötas, att människor och monster ska kunna leva tillsammans verkar ganska grusade i denna sista del av serien. Boken, som nu tar form, kommer ut till våren. I det som blir den färdiga berättelsen är det viktigt att hitta en bra balans mellan text och bild.

– Det är det viktigaste steget. Bilden måste fungera tillsammans med texten. Den ska inte störa berättelsen, utan tillföra något och stärka berättelsen. Jag har ett väldigt bra och nära samarbete med Mats Strandberg som skriver. I första boken byggde vi hela världen. Han frågade vad jag tycker är roligt att rita. Jag ville ju bli trädgårdsmästare och det syns i mina bilder. Men jag har förbjudit middagssittningar. Det är så tråkigt när figurer sitter uppradade vid ett bord, skrattar Sofia och berättar vidare att det är lite av ett skådespel att skapa karaktärer.

– Det måste vara roligt och jag måste känna för en karaktär. Det är lite som att vara skådis och gå runt i rummet för att förstå hur de rör sig. Det ska kännas i kroppen. Har jag inte känslan för en figur så märks det direkt på pappret, fortsätter hon.

Hitta rätt

Sofia har också ett stort intresse för kläder. Kanske inte helt slumpartat att hon också delar sitt arbetsrum med en tjej som designar kläder genom att återanvända gamla plagg.

– Jag brukar studera olika stilar och ta in det i mina karaktärer.

Att landa rätt i känsla, stil och uttryck kan ibland komma direkt. Ibland tar det tid.

– Frank tog lång tid innan jag fick fram honom. När jag kör fast i arbetet brukar jag ta en promenad eller försöka hitta tillbaka till den där känslan som känns viktig att få fram. Andra gånger kanske jag försöker hitta något som inspirerar mig. Om jag inte är intresserad av en figur är det svårt. Då måste jag hitta något som gör det intressant för mig. Ska jag rita en tråkig kommungubbe, måste jag göra honom så otroligt tråkig att han blir intressant, säger Sofia.

En favorittant

Även om det kan vara svårt ibland, tycker hon det är roligt när karaktärerna blir bra och allt väl faller på plats.

– Det känns alltid roligt när någon som har en berättelse jag ska illustrera tycker jag har gjort något nytt med texten genom mina bilder, något som går att bygga vidare på, fortsätter Sofia, som också roar sig med att lägga in små skämt i sina illustrationer som kanske ingen annan ser.

En av de favoritkaraktärer som Sofia skapat är tant Alice i Monstret Frank-serien.

– Jag tycker hon är rolig att rita och jag brukar alltid bli glad när hon är med. Hon har nog ganska mycket av mig i sig. Jag vill bli som henne när jag blir tant.

Lita på dig själv

Sofia har haft ett intresse för serier sedan hon var barn. Senare gick hon på Serieskolan i Malmö och nu har hon det som yrke. Vägen till att bli tecknare eller illustratör kan se olika ut. Men oavsett om den är rak eller krokig, har Sofia en del tips till den som vill hitta sin väg till ritbordet.

– Titta inte på vad andra gör, annat om det gör dig glad. Teckna hela tiden, men bli inte rädd om det går veckor mellan gångerna. Det händer saker i huvudet ändå. Förklara för släktingar att du vill ha bra material att rita med, som du kan önska dig i present. Men kanske framförallt. Lita på dig själv, säger Sofia Falkenhem.

 2016-11-02