LIKA OLIKA SOM LIKA

Elliot har en dröm i sin väska. William har baconlindade dadlar. I Elliots väska ligger allt huller om buller. I Williams finns en himmel fylld med drakar som han kan flyga med.

Nej, det här är förstås inga riktiga väskor. Det är de magiska väskorna som Elliott och William Wahlgren från Göteborg skriver om när vi träffas en söndag i mars.

Elliott och William går i samma klass i sexan på Furulunds skola. William är tolv minuter äldre än Elliott. De är enäggstvillingar. Precis när de har klippt sig kan det vara svårt att se skillnad på dem, säger deras mamma. Men trots att de är väldigt lika finns det saker som är olika. Till exempel intresset för att skriva. Vad de lägger i sina magiska väskor. Och vilka kläder de har på sig.

William har alltid basker på huvudet. Det är bra, för då vet kompisarna vem som är vem. Elliott föredrar mössa. Tyvärr försvann en mössa under skrivdagen för finalisterna i Partille Stories i februari. Partille Stories är ett läs- och skrivprojekt för barn och unga. Förra året var Elliotts text ett av de bidrag som vann.

Idékläckning och respons

Sin allra första berättelse skrev Elliott i förskolan. Det blev åtta A4-sidor om någon som hittar en ingång i en garderob och kommer till en spökvärld.

– Den blev väldigt lik Narnia, fast jag inte hade läst den boken då, säger han.

Precis som Elliott skrev William också berättelser i förskolan. Det gör han inte längre. Nu målar han Fan Art istället. Fan Art är bilder till berättelser som redan finns och som han gillar, t ex Hungerspelen.

Ibland har de brainstorming kring vad Elliott kan skriva om. Det betyder att de kläcker idéer. Elliott nämner en berättelse och William kommer på varelser till den.

– Jag rådgiver honom, säger William.

Han brukar läsa det som Elliott skriver. Och Elliott tycker att William är ganska bra på att ge respons, alltså förklara vad han tycker om texten och varför.

– Det hjälper mig, säger han.

Kompisarna tycker att Elliott och William har en och samma röst för att de tänker så lika. Och tvillingarna kan avgöra på en min eller på rösten hur den andra mår och känner. En gång, berättar de, så var Elliott på Lek och Buslandet och slog i knät. Och då fick William som var hemma ont i sitt knä.

Killarna gillar också att göra film. Det började de med när de var tre år. De kom på vad de skulle filma medan de filmade. Och spelade in sånger som de hade gjort och starwars. Deras pappa gjorde mantlar till dem.

Elliott berättar att de kom på lekar tillsammans, både figurer och handlingar. När de var 4-5 år kom de på leken Ang och Jang. Den höll de på med i flera år eftersom berättelsen aldrig tog slut. Länge hade de över 50 påhittade karaktärer med namn. Idag är det nog närmare 200 och båda vet precis vilka alla karaktärer är. 

 – Det var genom den här leken som jag började skriva handlingar, förklarar Elliott.

När de var yngre var de alltid överens om handlingen, men inte nu längre. Båda två gillar dock fantasy och nämner trilogier som Hungerspelen av Suzanne Collins, Liftarens guide till Galaxen av Douglas Adams och Skivvärlden av Terry Pratchett.

Polargänget i väskorna

Elliott får ofta egna idéer från sånt han läser. Och när han känner att "det här vill jag verkligen skriva", så skriver han. Det kommer han fortsätta att göra. På frågan om varför han skriver, så svarar han:

– Det är som att gå in i ett litet eget universum.

William har inte lust att skriva, men däremot vill han fortsätta att hjälpa Elliott. Han har ofta en målarbok med sig. Och han fotar det han målar för att kunna visa vad han gör. På frågan om varför han målar, säger han: 

– Jag får en bild i huvudet och vill så gärna dela med mig av den.

I tvillingarnas magiska väskor är det mycket som är olika. Men det finns en sak som båda har packat ner. Polargänget.

Elliot och William fick i uppdrag att skriva om en magiska väska. Du kan läsa vad de skrev på pappersarken här nedanför!

Av Tove Berggren 

Läs mer om Partille Stories

Kolla om det finns en liknande tävling i din kommun! Fråga till exempel på biblioteket - dom brukar ha koll :).